Det finns många som är duktiga på det där med personligt varumärke. Andreas Bard, Judith Wolst, Mathias Amnell och Per Frykman är några bland många som delar med sig av sina tips. När jag föreläser om sociala medier brukar jag alltid prata lite om digitala fotspår och vikten av att vårda sitt personliga varumärke på nätet. Oavsett vem man är.

I veckan hittade jag ett strålande exempel. Maria Montazami från Svenska Hollywoodfruar har startat en fanpage på facebook. Dessutom har hon börjat blogga på Amelia. Bra jobbat! Och ett lysande exempel på hur man kan “branda” sig själv i sociala medier.

Både på bloggen och facebook lyfter Maria bland annat fram sin förkärlek till inredning med tofsar, kuddar och palmer liksom sin passion för läppstift. Trademarks som hon blivit känd för. Dessutom är hon spontan, härlig och känns som en frisk fläkt. En person man lätt skulle kunna bli kompis med eller ha som närmaste granne och bjuda över på grillfest eller singstar. En vanlig, fast annorlunda, tjej.

Maria kanske inte är den bästa skribenten i den svenska bloggosfären. Men det behövs inte. Efter att ha bott i särskrivningarnas förlovade land i mer än 20 år vore det till och med konstigt om hon skrev alldeles perfekt svenska. Hon är charmig och personlig, exotisk och jordnära på en och samma gång. Dialogen med läsarna känns ärlig och fansen är förtjusta och positiva. Härlig läsning.

Själv tycker jag att det viktigaste är att ha en klar strategi för sitt personliga varumärke. Var vill du synas, med vad och hur vill du uppfattas? Svara på de tre enkla frågorna och du har grunden till din personliga varumärkesstrategi. Självklart tar det tid och kräver eftertanke. Läs Karriärguidens inlägg “Personligt varumärke kan konkurrera med CV i framtiden” och inspireras av Maria Montazamis facebookstrategi medan du funderar.

I morse kikade jag på Nyhetsmorgon över en kopp kaffe. Efter några minuter kom ett inslag inslag med två studenter som kapat Facebook som en del i ett skolprojekt. I projektet tog 4 stockholmsstudenteröver 289 Facebook-gupper som saknade administratör och postade budskap med gruppen som avsändare i medlemmarnas statusfält. I upplysande syfte.

Se inslaget här. Eller läs om det här.

När jag jobbade på BE United skrev jag ett blogginlägg om digitala fotspår. Läs det här.

Precis som studenterna så effektivt demonstrerat är det intressant att reflektera över hur publik den information man lägger ut på nätet faktiskt är. För att inte tala om hur länge den är sökbar. Killarna i intervjun nämnde att 30 % av de som rekryterar personal tittar på den blivande anställdes facebookkonto. Jag är beredd att visa upp vad jag har publicerat där. Är du?