Idag ska jag gå på karriärmässa. Närmare bestämt på Careerdays i Globen. Dels för att nätverka och träffa bekanta, men också för att marknadsföra mig själv och toppenjobbet. För att göra det tänker jag använda mig av gerillamarknadsföring. Okonventionella marknadsaktiviteter ämnade för att nå maximalt resultat med minimala resurser. Jag kör en gorilla på Careerdays helt enkelt.

Jag hälsar alla som hittat hit som resultat av kampanjen varmt välkomna. I kategorin tips finns inspiration om hur man använder sig av sociala medier för att hitta nytt jobb. På sidan om mig kan man läsa mer vem jag är och vad jag vill jobba med. Kika gärna in i portfolion eller ladda ned min CV. Jag hoppas att ni finner bloggen både kreativ och läsvärd och kan inspireras oavsett syfte med besöket. Välkommen!

Jag har alltid haft regeln “inga kollegor på Facebook, men gärna på LinkedIn”. Inte för att jag inte vill bjuda på mig själv och mitt privatliv, utan för att jag respekterar andras. Det är inte självklart att man vill ha chefen eller kollegan som kompis på Facebook. Undantaget är kollegor och branschfolk som jobbar med sociala medier, där i stort sett alla är vänner på både LinkedIn, Facebook och Twitter. Men det har sina anledningar.

På mitt förra jobb fick jag en vänförfrågan och pratade då med personen och förklarade varför jag tackade nej till hennes inbjudan. Det föll i god jord, och idag, när vi båda slutat på företaget, är vi vänner på Facebook. Min strategi har visat sig fungera bra för mig. Nyligen har jag nämligen blivit tipsad om ett jobb av en annan före detta kollega via just Facebook. Hans nya arbetsgivare söker folk, och trots att vi inte jobbat ihop på många år tänkte han på mig. Att bli rekommenderad av en gammal kollega att söka jobb på dennes nuvarande arbetsplats är oerhört smickrande. Oavsett om man får tipset via Facebook eller inte.

De senaste månaderna har det bubblat lite här och där om att de sociala samlingsplatserna – och då särskilt Facebook – är en ingång till nytt jobb. Jag har haft flera intressanta diskussioner med vänner och bekanta om huruvida man kan facebooka sig till nytt jobb. Om åsikter, strategier och erfarenheter. Detta har i sin tur resulterat i att jag inom kort stolt kan presentera tre gästskribenter på ämnet här på toppenjobbet. Branschkollegan och före detta grannen Åsa Dahlqvist som driver egna företaget Memma kommunikation kommer att gästblogga om hur hon fått en ny kund via Facebook. Eldsjälen och affärsutvecklaren Tanja Parkkila som bland annat driver facebookgruppen doldajobb och varmt förespråkar Facebook som karriärkanal kommer att skriva ett inlägg om sitt senaste projekt “Tusen nya jobb“. Avslutningsvis kommer nyutexaminerade studenten Christian att gästblogga om hur han fick jobb via Facebook och nätverk. Tre olika vinklar om att plocka russinen ur Facebook på jobbsökarfronten som jag hoppas ska inspirera och entusiasmera i höst. Välkomna!

Idag blev jag uppringd av Ragnhild Herminge, producent för SR:s radioprogram Karlavagnen (finns även på Facebook). Hon undrade om jag ville vara med och prata kring hur man får sitt första jobb, om nätverk och sociala medier och hur man bloggar sig till nytt jobb. Om jag kunde berätta om hur jag har gjort och om jag har några tips och tricks att dela med mig av i programmet. Det ville jag självklart.

Ikväll efter kl 22 klingar – och inspirerar – min skånska i P4. Då blir jag nämligen intervjuad av dagens programledare Kjell Peder Johanson i programmet “Första steget – En Karlavagn om jobb”. Tusen tack för möjligheten!

Det har varit tyst här på toppenjobbet under sommarmånaderna. Det beror på att jag ägnat mig åt lite annat än att just blogga. Jag har nätverkat med bekanta och obekanta, sprungit på intressanta möten och blivit intervjuad för ett kommande youtube-klipp om nya sätt att söka jobb. Jag har även startat LinkedIn-gruppen Sociala Medier B2B, fyllt på inspirationskontot och ätit glass.

Det har varit skönt att koppla av och koppla ner. Man vill ju inte bli varken bloggaholic eller “social media addict”.

Att jobba på ett bolag finansierat med riskkapital innebär just det. Risk. Helt plötsligt kan pengarna ta slut eller förutsättningarna ändras. Investerarna löper alltid en risk att förlora sitt kapital. De anställda att förlora sina jobb.

För sex månader sedan började jag som marknadschef på ett bolag i en ung, spännande och högriskrankad bransch. Tyvärr har sagan fått ett oväntat tråkigt slut. Bolaget som rekryterade flera nya medarbetare för bara några månader sedan säger nu upp 45 % av personalen. Behöver jag nämna att bolaget finansieras med riskkapital?

Därför har det har blivit dags att skaka liv i toppenjobbet och se om det går att blogga fram ett nytt jobb så här i semestertider. Förhoppningen är något lika utmanande och spännande, men på ett lite mognare företag med organisk tillväxt. För jag vet inte om jag vågar acceptera ett erbjudande från ett rikskapitalfinansierat bolag igen. Vågar du?